Svensk ordbok 2009, webbversion
verb balkade balkat
balk·ar●äv. fast sammansättn., seavbalka
avdela med skiljevägg(ar)
byggn.tekn.ett rum som balkats av till kontorbalka av ngtsedan 1738jfr fornsv. balkadher ’försedd med bjälkgolv’
Subst.:vbid1-761277avbalkande,
avbalkning